Örontrumpetens anatomi
Örontrumpeten, även kallad det eustachiska röret eller tuba auditiva, är den smala kanal som förbinder mellanörat med svalget. Den är hos vuxna ungefär 3,5 centimeter lång och sträcker sig snett nedåt från mellanörat till nässvalget (övre delen av svalget bakom näsan).
Två delar: 1/3 närmast mellanörat har fasta väggar av ben. Resterande 2/3 som leder ner mot svalget består av elastiskt brosk och mjukvävnad.
Muskelstyrning: I viloläge hålls den broskiga delen av kanalen stängd. Den öppnas aktivt med hjälp av musklerna i den mjuka gommen när du sväljer, tuggar eller gäspar.
Skillnad hos barn: Hos spädbarn och små barn är örontrumpeten kortare, vidare och ligger mer horisontellt. Detta gör det betydligt lättare för bakterier och virus att vandra från svalget upp till örat, vilket är anledningen till att barn oftare får öroninflammation.
Örontrumpetens funktion
Örontrumpeten har tre livsviktiga funktioner för att hörsel och öron ska må bra:
Tryckutjämning: För att trumhinnan ska kunna vibrera optimalt och återge ljud korrekt måste lufttrycket i mellanörat vara desamma som utanför kroppen. Genom att örontrrumpeten öppnas en kort stund när vi sväljer eller gäspar strömmar luft in eller utt. Detta märks tydligt vid snabba tryckförändringar, som när ett flygplan landar eller när man åker hiss.
Skydd: När örontrrumpeten normalt är stängd fungerar den som en barriär. Den skyddar det känsliga mellanörat från höga ljudvolymer inifrån din egen kropp (som din egen röst) och hindrrar normala slemsekret samt bakterier från svalget att ta sig upp i örat.
Rening: Slemhinnan inuti örontrumpeten är klädd med små flimmerhår. Dessa hår transporterar aktivt bort slem, vätska och cellrester från mellanörat ner mot svalget så att örat hålls torrt och rent.